Enligt planen skulle jag den 10e Februari, eller möjligen den 11e, sitta framför den öppna spisen med ett glas rött vin i handen och njuta av vaart nya hem. Man kan väl säga att det inte har hänt än. Man kan även säga att den öppna spisen inte är här än. Dessutom kan man säga att köket bara är halvfärdigt, att vi inte har naagon säng eller badrumsinredning än, att vardagsrummet ser otroligt trakigt ut och att nästa helg ska vi ha gäster och fira Markus födelsedag... Kan vi inte bara säga att vi inte pratar sa mycket om det hela?
Idag fick vi i alla fall gjort en del i gamla lägenheten. Den skall lämnas tillbaka den 29e februari, trevligt att slippa den dubbla hyran. Dessutom mycket trevligt att ha alla sakerna pa samma ställe och att slippa fundera pa var den rena tvätten är och om grytan man behöver är ungefär pa det ställe som man behöver den.
Just nu är Markus pa sin sista bal som frivillig brandman. Eftersom vi flyttat tillbaka till Wien, kan han inte längre vara brandman i Purkersdorf. Kanske att han kan ga med i den frivilliga brandkaren i byn som ligger precis utanför det distriktet som vi bor i nu, om han hittar en pase tid nagonstans. Det är inte sa att vi kan gödsla med tid just nu.
Som ni märker är jag inte med pa balen (vad är väl en bal pa slottet?). Det är för att vi inte har lärt Simon att göra frukost själv ännu. Därför maste jag vara hemma, för tänk om han blir frukosthungrig mitt i natten och vi vet ju alla hur viktig frukosten är. (Iofs bara i Sverige, här äter man gärna en kaka till frukost och i Italien sa blir det gärna bara en kaffe, kanske med en croissant om man har tur.) Det skulle ocksa kunna bero pa att Simon är knappt 16 manader och vi inte vill att han ska sova borta ännu, vem vet...
Hopp, ha det gott!
