Den 25e oktober var min sista arbetsdag, eftersom det är förbjudet att jobba de sista 8 veckorna innan beräknad förlossning pa den här sidan bergen. Det var alltsa i torsdags för en vecka sedan. Vart har alla dagarna sedan dess tagit vägen? I den här farten kommer bebis imorgon, känns det som.
Pa min sista arbetsdag vaknade jag ilsk som ett bi. Tycker inte om förbud och sannerligen inte när det är helt onödigt och vi dessutom är mitt uppe i arets mest spännande projekt. Jag kände mig begränsad i min personliga frihet, minsann. Som tur var kom bästa pappan och mamman pa fredagen, sa da var ju atminstone helgen räddad och Markus kunde andas ut en stund.
Han har det inte lätt just nu, min stackars make. Eftersom jag inte far jobba, sa har jag en massa (utmärkta) idéer om vad som skulle kunna göras i huset och trädgarden. Eftersom jag är rätt tjock (underdrift), sa är det inte mycket av mina idéer som jag kan utföra själv. Dessutom, av ovanstaende skäl, är jag pa daligt humör ganska ofta och om det inte är att jag inte far jobba som jag retar mig pa, sa är det alla krämpor eller andra trevligheter som graviditeten fört med sig. Undrar om han star ut nagon längre stund?
Jag hoppas att Markus nerver är elastiska tillräckligt för att halla för en (lang) promenad av gravid elefant och att min avslappnings-/självhypnosträning snart ska ge effekt. För säkerhet skull kan ni väl halla en tumme eller tva?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar