Häromdagen satt Linn i sin babysitter och sag förnöjt pa när Simon sprang runt. Hon är alltid glad när Simon underhaller henne. Simon var däremot inte sa glad, eftersom han ville klättra över soffryggen, nagot han inte far göra.
I vanliga fall blir han arg, börjar grata och lägger sig pa golvet med ansiktet i händerna. Den här gangen när tararna kom, tittade han pa Markus och mig, tittade sig omkring pa golvet och sedan sprang han fram till Linn. Först var jag orolig att han (för första gangen) skulle ta ut sin ilska pa henne och kanske nypa henne eller dra i henne. Det gjorde han inte. Istället satte han sig pa knä framför henne, lade huvudet i hennes knä och tog hennes hand i sin. Sedan lag han sa en lang stund tills han lugnat ner sig, medan Linn log och skrattade.
Den kärleken som svämmar över när barnen tyr sig till varandra, den lyckan av att vara en familj, sa otrolig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar