Linn växer så det knakar just nu, samtidigt som hon håller på att lära sig att vända på sig från rygg till mage och tillbaka. (Tillbaka verkar vara lättast, det är bara att lägga ner huvudet och låta kroppen följa efter. Hon ser lika förvånad ut varje gång det fungerar.) Till detta behövs det energi, med påföljd att hon den senaste tiden har varit hungrig ungefär var 90e minut. Dag som natt.
Simons språkutveckling har tagit ett stort kliv och det har sysselsatt honom på nätterna också. Han har sovit oroligt och gärna kommit till oss mitt i natten. Helst sover han på min kudde. Samtidigt som jag.
När Markus och jag träffades sa jag till honom att jag inte kan sova för nära. Han fick sova på sin sida och jag på min, minsann. Jag hade fel, jag kan somna i Markus armar. Jag hade fel fel fel, jag kan sova med Simons huvud bredvid mitt på kudden, hans fötter i ryggen, med en hand hållandes Linns napp så att den stannar kvar i hennes mun och den andra hållandes Linns hand. I och för sig har jag bara prövat det här konceptet lite drygt en timme i taget, men jag är helt övertygad om att det skulle gå längre också. Inatt sov jag nämligen sittandes på sängkanten medan jag ammade Linn och vaknade först när hon var färdig.
Förutom att jag då och då skulle behöva lite mer plats i sängen (eventuellt lite mer sömn också) så njuter jag av egentid på toaletten. Den infaller mestadels också på natten, när båda barnen händelsevis sover samtidigt. På dagen är det sällan som Simon inte står utanför och bankar på dörren, eller Linn skriker för att pappa just nu inte är accepterad som bärare/underhållare. Ja, hur som helst, det slår aldrig fel. När jag då och då kan gå på toa i lugn och ro, så kommer alltid alltid en av våra två katter och krafsar på dörren. Tills jag öppnar. Då talar de högljutt om vad de tycker om låsta dörrar och marscherar in i badrummet, går en runda och går sedan ut igen.
Mataffären, där kan jag få min egentid. Så länge jag är tillbaka innan Linn är hungrig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar