Simon sitter i baksätet när vi aker bil. I den gamla bilen aker han mest och där sitter han bakatvänd. I firmabilen sitter han i en bilstol som vi har fatt av en jobbarkompis till mig och den är pa österrikiskt vis framatvänd. För att vi ska kunna se honom ordentligt när han sitter bakatvänd har vi monterat en spegel, vilket har fatt som paföljd att han dels utgar ifran att vi kan titta pa honom medan vi kör, dels att han blandar ihop bakat och framat. Han tycker att han sitter där framme och vi sitter där bak. Helt logiskt.
I söndags gjorde vi en längre tur med firmabilen och han satt saledes framlänges, jag körde. Helt plötsligt säger han: "Mamma, a weh"!
"Ojda", svarar jag, "var har du ont nagonstans?"
"Hä!" säger han, samtidigt som jag i ögonvran ser hur han viftar med den ena sandalen och pekar.
"Mamma kan inte titta nu, har du ont där i skon?"
"NEIN!" "Fot weh"
Ja det är klart, en av de egenskaper han ärver maste ju vara min förmaga att märka ord...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar