Tro't eller ej, som tur är händer det ibland att jag har fel

För ganska precis trettio ar sedan lärde jag känna en liten flicka pa lekis. Hon var lika blond som jag och hade en lillasyster som var lika gammal som min yngste bror. Nu, nästan ett tredjedels arhundrade senare, är hon den enda som alltid tar sig tid att träffas minst en gang när jag kommer hem. Som fortfarande vet precis vem jag är och som alltid är pa min sida. Som jag inte kan och inte vill förställa mig inför, som inte behöver förklaringar för att första och som alltid skrattar med mig. Som har allt som jag saknar när jag inte är hemma.

 

För tjugo ar sedan skulle jag precis börja gymnasiet. En kär väns mamma hade precis överlevt en hjärntumör. Hästar var en stor del av mitt liv, fast det skulle komma att ändras. Det var en osäker tid. Vem var jag? Vem ville jag vara? Det var en rolig tid. Nya människor, fester, nya kunskaper och självständighet. Jag behövde inte längre ha cykelhjälmen pa mig pa väg till skolan och mamma kom inte längre och hämtade mig efter discot...

 

För tio ar sedan hade jag hunnit avverka en högskoleutbildning, en praktik i Bryssel och en flytt (egentligen flera) till Wien. Jag hade ett jobb som jag trivdes med och en urdalig chef. Jobbarkompisar som blev vänner. Köpt och renoverat en lägenhet, med allt vad det innebär av lan, juridik och koordination av hantverkare pa tyska. Ibland pa mornarna gick jag till jobbet och förundrades över att just jag fick ga genom Wien till jobbet, passera alla de historiska byggnaderna, parkerna och caféerna. Den lilla blonda flickan fran bondgarden utanför stan.  

 

Inte trodde jag att jag skulle bli äldre än trettio. Inte trodde jag att det fanns nagot liv efter trettio. Jag hade ju gjort en del och vad skulle hända mer liksom? Visserligen hade jag precis börjat dejta min nye granne, men han var en san där motorcykelknutte. Kan man ju inte hänga i julgranen precis. Trettioarskrisen var ett faktum.

 

I morgon fyller jag trettiosex. Under de senaste sex aren har jag gift mig med den där motorcykelknutten, tagit mc-kort, blivit headhuntad och byggt upp en logistikavdelning för en oljekoncern, köpt hus, salt lägenheten och fatt tva underbara barn. Vi har rest utan barn och med barn och kommit fram till att den bästa semestern med sma barn tillbringar man pa hotell Mamma. Nära släktingar har blivit gamla, sjuka och gatt bort. Första graviditeten slutade i ett missfall. Jag har jobbat alldeles för mycket, blivit sjuk och frisk igen. Jag har gratit och jag har skrattat och jag har levt.   

 

I morgon fyller jag trettiosex. Jag önskar mig manga ar till, lika fyllda med liv, min familj och mina vänner. Fyrtioarskrisen tänker jag hoppa över. [Hoppa(s) kan man ju alltid]