När Markus gjorde lumpen sa fick de ibland öva ute i terrängen (det är ju oftast där som det är bäst att vara om man vill bli skjuten). Da fick de ta pa sig en ryggsäck som vägde ungefär lika mycket som de själva, ga en lang stund och sedan latsas att det helt plötsligt kom en elak fiende. En san fiende skjuter bara pa ett ställe tydligen, sa för att lura fienden sa skulle de inte bara slänga sig ner pa marken utan även rulla at endera sidan.
Vid ett tillfälle när de var ute och roade sig pa detta sätt, sa utförde Markus ovanstaende övning med bravur. Speciellt sidorullningen var mycket lyckad, han hamnade pa rygg i en liten grop och fastnade. I alla fall hade lumparkompisarna väldigt roligt at min skalbaggeman som inte kom upp själv...
I förrgar natt sa skulle jag vända mig om i sängen. Det är ju inte helt lätt att vända just nu, men efter nagra stank och stön sa brukar jag vara över pa andra sidan. Inte sa den här gangen. Bebis hade lagt sig tillrätta pa den sidan jag ursprungligen lag pa och ville inte vara med pa nagon rullmanöver. Sa när jag väl kommit över pa rygg sa tog det stopp. Tillbaka kom jag inte heller, sa där lag jag pa rygg och sprattlade.
Ryggläge är inget alternativ, sa jag var tvungen att väcka Markus, be honom att hjälpa mig att sätta mig upp och sedan rulla ner pa rätt sida. Som tur var, var min make ganska trött där mitt i natten, sa han skrattade inte at mig förrän nästa morgon.
Ibland sägs det ju att lumpen var för män vad graviditeten var för kvinnorna. Nu förstar jag äntligen vad som menas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar