Igar var jag pa en kurs, inte med Kurt utan med en Fru Dr Martins. Fru Martins lär ut hur man kan fa kroppen att slappna av och inte stressa upp sig i onödan, genom att göra en övning lite da och da. Det är atta möten och sedan kommer jag att vara sa avslappnad att tva sma barn kommer att kännas som en solsemester. Eventuellt kanske jag kommer att bli lite besviken pa resultatet, men hoppet är det sista som överger människan.
I alla fall sa gick gardagens kurs upp som bubblare pa listan "trevligaste komplimangerna under graviditeten". Tre deltagare var vi, tva män i sina bästa ar och sa jag. Den ena herrn närmare tva meter och smal, den andre herrn ganska rundlagd men inte mer än normallängd. Och sa jag, med min totala viktuppgang pa 7 kilo sedan graviditetsbörjan för 29 veckor sedan. Fru Martins förklarade att hon ville göra en övning, tittar ut pa oss tre och säger sedan vänd mot mig att hon "funderar pa vem som väger minst" och väljer sedan den smale lange herrn. Ja men alltsa att jag vet ju inte, men jag tror det är fa män som väger under 70 kilo och den här trevlige herrn gjorde det säkerligen inte.
Jaja, jag ser väl ut som en elefant da da...
Min man har för övrigt varit i farten igen. I söndags regnade det hela dagen och till slut drog vi pa oss stövlar och regnjackor för att fa lite luft. Regnjackan gick precis att fa ihop om magen, sa bebislägenheten slapp att bli blöt. Min man tittar pa mig, börjar le stort och säger "du är sa söt, du ser ut som en jättemage pa tva smala störar"
Alltsa inte elefant, utan en tunna pa störar.
Nu ska jag ga och öva mig pa att slappna av, det känns som att jag kan komma att behöva det framöver. Och vem vet, när bebis är ute kanske jag kan se ut som en mjuk soffa eller nagot annat trevligt, om jag övar tillräckligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar