Äktenskaplig omsorg

I alla längre förhallanden och äktenskap tror jag att man utvecklar sma ritualer eller vanor, som man bibehaller och sedan förväntar sig. Ett exempel: Vart radhus är pa tre vaningar (fyra med källaren) och därför blev det efter flytten en vana att ropandes fraga om allt är ok, om man hör nagot dunsa eller smälla pa nagon annan vaning. Pa sa sätt slipper man springa upp och ner för trapporna för att se efter om ens äkta halva fortfarande lever, eller om man ska ringa ambulansen. Oftast far man ju ett "ja, ja, jag försöker bara riva huset" till svar. Vad vi dock har glömt att öva i vart äktenskap är vad som händer om man av nagon anledning inte förstar svaret.

För ett tag sedan satt jag i badkaret i badrummet pa mellanvaningen och försökte bli av med den där nedrans förkylningen som Simon delade med sig av till mig. Jag hade stängt dörren för att det inte skulle dra och mina pojkar var pa bottenvaningen och lekte.

Eftersom jag inte har ont i ryggen längre, sa kan jag ta mig ur badkaret själv numera. Vad jag dock inte hade räknat med var blodtrycket, som tydligen tyckte att det skulle ta semester under tiden jag badade, med paföljande yrsel.

Jag tänkte att jag ropar pa min man. Jag ropade pa min man. Han hörde inte.

Jag tänkte att jag kastar nagonting pa dörren, sa att han undrar om allt är ok. Jag kastade en vattenleksak pa dörren. Markus ropade "ist alles ok?". Och hörde sedan inte svaret.

Nu hade det varit bra om vi hade haft en rutin, men det är ju lätt att vara efterklok. Dessutom var jag tvungen att dra mig till minnes att samma sak hände Markus för nagon vecka sedan. Han skulle tömma tvättmaskinen och rakade drämma huvudet i handtaget till badrumsdörren. Pa min fraga om han levde sa hörde jag inte vad han sa, men jag antog att eftersom han kunde prata sa var det nog sa. Under tiden lag Markus pa golvet och sag stjärnor blixtra förbi.

Markus är tydligen mer omtänksam än jag, som tur är, för efter ett tag kom han i alla fall upp för att se om allt stod rätt till. (Själv fick han ta sig ner för trappan bäst han kunde efter dörrattacken.) Sa till slut kom jag ur badkaret utan att svimma pa kuppen och i framtiden kommer vi att öva mer pa att lyssna pa svaret ocksa.