Efter ett sent telefonsamtal med min gynekolog (eftersom han är otroligt svart - med ring pa, han är inte mörklagd - att fa tag pa) sa har jag fatt en tid hos honom i morgon, för att se efter om allting fortfarande är pa plats som det ska vara.
Om allting är bra sa kan jag kanske ga tillbaka till jobbet pa torsdag! Om det är nagon cervix som har lackat ur och dragit sig tillbaka, sa blir det väl till att fortsätta mitt sammarbete med soffan. Jag hoppas pa det förstnämda. Inte för att soffan och jag inte trivs ihop, men efter drygt en vecka tillsammans sa känns det som att vi skulle kunna behöva lite egentid.
Min chef har varit väldigt tillmötesgaende: "nu stannar du hemma tills det är bra igen, om jag ser att du kommer för tidigt blir jag arg och skickar hem dig igen". Tva tankar om detta dök genast upp i mitt huvud. 1) Snäll chef som bryr sig om mig 2) tydligen jobbar jag ända inget vidare, sa det är bättre att jag är hemma och företaget slipper betala för mig. Igen sa hoppas jag pa det förstnämda.
Att alla inte har en sadan chef vet jag ju om, men när en av grannarna här fragade om jag inte är rädd att bli uppsagd om jag är hemma sa länge, sa insag jag att jag verkligen har tur. Tänk att, ovanpa oro för bebis, ocksa ga och oroa sig för om jag far ha jobbet kvar. Jag tackar min lyckliga stjärna (och mina föräldrar) för att jag jobbar inom tjänstesektorn och inte inom industrin, att jag pga av min arbetserfarenhet inte är sa lätt att byta ut pa jobbet och att företaget jag jobbar pa är "people minded" (efter resultat, sa klart).
Hall en tumme för mig imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar