Förvirrade fördomar

En vecka i somras tillbringade vi i Kroatien, mycket trevligt! Eftersom det var försäsong sa bestämde sig vädret för att ha en regndag och helt plötsligt öppnade himlen sig och vi flydde in pa en uteservering med tak.

Det var väldigt mysigt att sitta där under tak och titta pa regnet och lokalen blev allteftersom rätt välbesökt. Förutom att personalen hade fullt upp med att skyffla undan vattnet som rann in fran alla hall, sa hann de ocksa med att vara väldigt trevliga och servera otroligt god mat. Speciellt en av kyparna bemödade sig väldigt om att möta gästerna "pa deras niva", pratade svenska med mig och tyska med Markus till exempel. Med Simon använde han mutor, lilleman fick en gratis glass och älskade kyparen efter det.

Efter ett tag kommer det in ett par med asiatiskt utseende och den vänlige kyparen passar pa att bygga in "konichiwa" i sin hälsningsfras. Paret ler, men svarar inte mer än med en vänlig nick. Kyparen hämtar maten och fragar sedan var de kommer ifran. -"Kanada", svarar kvinnan och kyparen försvinner fran bordet med en lang harang av ursäkter.

Jag tänker pa fördomar och förutfattade meningar när jag läser om kritiken som Stina Wirsén far för teckningen av lilla hjärtat och känner mig förvirrad, eftersom jag inte vet vad jag ska tycka. Är saker som skulle kunna uppfattas fel per definition fel, speciellt om nagon tar illa upp? Om ingen tar illa upp, är det fortfarande fel för att det skulle kunna uppfattas fel? Är vi för känsliga, eller är vi tvärtemot för inrutade i vara egna uppfattningar?

För att kunna överleva i ett samhälle med miljoner intryck dagligen, maste man kategorisera, salla bort och sortera. Risken är att man stoppar in folk i fel fack och man gar defintivt miste om de manga facetter varje person har, men man kan a andra sidan inte heller fundera pa varje person man möter resten av livet. Vilka bilder är det da ok att förmedla, när man vill beskriva ett intryck av nagon? Far man säga att nagon är mager? Eller är det elakt? Att reducera nagon till att bara vara ett kroppsattribut ("han med den stora näsan") är kanske fel, men hur ska man annars förmedla vem man pratar om? Kanske är det sa problematiskt för att utseendet är sa laddat just nu, att det är sa viktigt hur man ser ut och att man passar in? A andra sidan har nidbilder alltid använts för att väcka löje och göra sig lustig pa andras bekostnad.

Kanske ligger svaret i vilket uppsat man har? Kanske finns det inget bra svar?